Barn som inte leker

Barn som inte leker år 2013 – 2015

Projektet barn som inte leker

Bakgrunden till projektet var, citat ur vår ansökan: ”…forskning har tidigare visat att det finns ett klart samband mellan de förmågor som vi utvecklar som barn och hur vi fungerar som vuxna. Nu kan forskningen också påvisa att delar av hjärnan, som påverkar vår empatiska och sociala förmåga, utvecklas när barnet leker fantasilekar. Personer som, av skilda anledningar, inte kunnat leka fantasilekar kan få stora problem med att fungera i samhället när de blivit vuxna.”

I dagens samhälle uppstår många problem mellan människor för att de saknar förmåga att förstå samhällets sociala koder. Förmågan att sätta sig in i hur andra människor känner och uppfattar omgivningen saknas. Detta ville vi försöka påverka och ge dagens och morgondagens barn större möjligheter att fungera i samhället.

Vår målgrupp var de som möter barnet i sitt yrke; personal i barnhälsovård, barnomsorg, förskola, skola, idrott, kultur och fritid liksom i föräldrautbildningar med barnperspektiv.

Vårt mål och vår vision var att formulera hur vi vuxna kan identifiera de barn som av olika anledningar inte kommer igång med sitt lekande och att finna verksamma metoder och förhållningssätt att arbeta med dessa barn. Vår ambition var och är fortsatt att alla barn ska kunna leka och att vi vuxna förstår vår betydelse för barnens utveckling.

 Projektets första år handlade i huvudsak om att samla in kunskap om barn som inte leker. Under år 2 och 3 var syftet att förmedla denna kunskap runt om i Sverige via föreläsningar, seminarier och fortbildningar.
En avslutningskonferens hölls i Nyköping i oktober 2015.

Vi är mycket nöjda med att projektet lyckats sätta strålkastaren på att det finns barn som inte leker och att det är vuxnas ansvar att se dessa barn samt att också agera och göra något åt detta. Vi har under hela vår projekttid mötts av ett stort och engagerat intresse, främst från förskole- och fritidspersonal, men också från föräldrar. Många uttrycker att de möter barn som har svårigheter i leken, som inte knäckt lekkoden och som därför ställs utanför de övriga barnens gemensamma lekkultur. Personal uttrycker en oro över detta och att de ofta står handfallna inför vad som finns att göra? Vårt projekt har uppmärksammat ett problem som personal i verksamhet tyckt sig se och försökt sätta ord på.

Detta är något som vi vuxna kan göra någonting åt. Våra slutsatser i projektet är att det beror på oss vuxna om/att barnen leker och hur djup och innehållsrik leken blir. Barn lär sig leka när vi vuxna, vänner, syskon m fl leker med dem! Och ju mer vi leker, desto mer utvecklas leken och lekförmågan.

Efterfrågan på föreläsningar om barns lek – om barn som inte leker – och om de vuxnas betydelse för att få igång, stödja, utveckla barns lek blev över förväntan. Förhoppningsvis har vi lyckats entusiasmera och inspirera många om vår övertygelse att leken och lekförmågan är livsviktig för människans empatiska och kreativa utveckling.
Projektledaren Ylva Andersson höll totalt ett 90-tal föreläsningar. Dessa har i huvudsak har vänt sig till förskole- och fritidshemspersonal, lärare, dagbarnvårdare, föräldrar och studenter vid olika pedagogutbildningar (dramapedagogutbildning och olika förskollärarutbildningar).
Ylva Andersson höll också föreläsningar ett Neuropsykiatriskt team vid BUP i Farsta, föreningen Talför (där både specialpedagoger, psykologer, talpedagoger deltog), Specialpedagogföreningen i Uppsala, fortbildning för präster och diakoner vid Ersta högskola, Språkförskolornas rikskonferens och vid föräldramöten på förskolor.

Varje föreläsning som skräddarsytts utifrån önskemål och sammanhang, handlade om;
1) Varför leken är så viktig för barns utveckling och lärande.
2) De vuxnas förhållningssätt i ett lekpedagogiskt arbetssätt.
3) Barn som inte leker – vuxnas ansvar, hur upptäcka och vad göra?
4) Beskrivning av Lekfrämjandets projekt; Barn som inte leker.
Lekfrämjandets ordförande Manne af Klintberg har också genomfört föreläsningar och clownföreställningar inom ramen för vårt projekt.

Efter föreläsningarna har förskolor i Nacka, Värmdö och Södertälje hört av sig med önskemål om fortbildning om lekens betydelse och om att arbeta med leken som metod på sina olika förskolor. Så har skett. Kursinnehållet innebar ett upplägg på 3-5 träffar à ca 3 timmar. Föreläsningar har varvats med diskussioner, uppgifter att genomföra samt artiklar och böcker att läsa.
Ylva Anderssons föreläsning om ”Barn som inte leker – vuxnas ansvar” har vid några högskolor/universitet blivit ett återkommande inslag i kurser om barns uppväxtvillkor och om barn i behov av särskilt stöd. Vi ser en möjlighet att vända oss till fler förskollärarutbildningar och erbjuda just denna föreläsning. Intresset har varit stort och ett tiotal studenter har kontaktat Ylva Andersson för att få vidare förslag och litteraturtips för att skriva sina uppsatser om just barn som har svårigheter i leken tillsammans med andra.
Ylva Andersson fick år 2014 en förfrågan från Stockholms universitet och skrev en kursplan tillsammans med professor Eva Österlind för en fristående kurs, ”Drama – ett didaktiskt verktyg för barn som inte leker” 7,5 hp.
Vårterminen 2018 startar den 6 kursen i enlighet med denna kursplan.
”Lekstöd /samspels-lek”: Tack vare projektet kunde vi, med hjälp av dramapedagog Tuija Lappi Gialttrinos,  planera och genomföra detta i Kungsbacka kommun. Idén föddes utifrån att vi läst om tidigare genomförda lekinterventioner med lyckat resultat. Vi utformade ett koncept som innebar att en pedagog åtar sig att under begränsad tid (2 tillfällen/vecka under ca 10 veckor) leka med antingen en liten grupp barn, alternativt – vilket vi gjorde – med ett enskilt barn som har svårigheter i leken. Resultatet av denna samspels-lek har varit enastående. (rapporten finns att tillgå hos ylva@ipa-swedwn.org )

Vi ordnade en avslutningskonferens Barn som inte leker – vuxnas ansvar på Nyköpings teater i oktober 2015. Dagen inleddes med ett kort tal av Lekfrämjandets ordförande Manne af Klintberg, där han berättade om bakgrunden till projektet. Därefter föreläste Ylva Andersson om leken och om barnen som inte leker. En presentation gjordes också av ”Lekväskan” ( se länk för beskrivning ) Alla konferensens deltagare visade stort intresse och engagemang för vårt projekt och bidrog med frågor och livlig diskussion.
Projektet är nu avslutat och vi i Lekfrämjandet är glada för all positiv respons vi fått på olika aktiviteter. Tyvärr kan dessa inte fortsätta utan ekonomiskt stöd, men vi är övertygade om att så länge det finns barn som inte fått stöd att ”knäcka lekkoden” kommer intresset för denna fråga fortsatt öka runt om i landet. Vi ser då att vår förening Lekfrämjandet – IPA kan samla alla som värnar om barns lek samt fortsätta att sprida kunskap om Lekens betydelse, om Lekmetodik och om Barn som inte leker – vuxnas ansvar. Samt möta upp den ofta förekommande frågan: ”Kan man lära någon att leka?”

Läs mer om lekväskan >>>