I början av 2001 startade projektet
barnvänliga städer. Det utgår från följande resonemang: Hur kan vi få våra städer/kommuner barnvänligare. Det
finns inte två städer som är lika, därför finns det mycket variationer på det
mesta. Grundläggande är dock att barn rör sig i staden och barn bör kunna göra
det både på ett roligare och säkrare sätt.
När vi i föreningen IPA-Barns rätt till lek tog
initiativ till detta projekt/nätverk hade vi irriterats över att i många
kommuner satte man likhetstecken mellan barns lek och redskapslekplatser. Om
man köpte in nya lekredskap till lekplatserna förbättrades barnens situation i
kommunen. Men vi fann att det var inte hela sanningen. Visserligen blev i bästa
fall lekplatsen något bättre, men någon avgörande betydelse har det inte för de
flesta barn. Barn vistas nämligen så kort stund på lekplatserna - oftast inte
mer än 10 procent av sin tid utomhus. Då blir det mera intressant att ta reda
på var är de under 90 procent av tiden och hur säkert är det att leka där.
När vi tittade i sammanställningar över var barn
befinner sig när de skadar sig så att de kommer till sjukhus fann vi att fasta
lekredskap svarade för 3700 olyckor för 0-12 år per år, medan 7 400 skadas på
infarter, parkeringar, garage, gårdsplan etc. Det kan alltså med fog påstås att
det är dubbelt så effektivt att satsa på en förbättring av miljön där de flesta
olyckorna händer.
För att få ett barnvänligare samhälle måste vi
alltså ta reda på dels var barnen rör sig och dels vad som kan göras för att
förbättra deras möjligheter till lek under säkra former i dessa miljöer. Här
några exempel:
Bostäder - hur mycket är bostäder egentligen planerade för barn.
Undersökningar har gett vid handen att det behövs minst ett rum i lägenheten
med en yta av 10 kvm för att barn ska kunna både bo och leka där. Ett noggrant
studium av bostädernas barnvänlighet är viktig. Höghus har enligt forskningen
visat sig olämpliga för barnfamiljer. Kan de byggas nu sedan artikel 3 i
barnkonventionen talar om att vi ska handla för barns bästa? Förtätning av våra
städer går regelmässigt ut över barnen.
Boendemiljön - Hur ser det ut med trafiken? Är det barn eller bilar
som prioriteras i närmiljön? Finns det ytor där barn kan röra sig obehindrat av
vuxenrestriktioner?
Trafiken - Byggs det fortfarande trafikseparerat? Inrättas det
säkra gårdsgator i den äldre bebyggelsen? Är det vanligare att barnen grävs ner
(tunnlar) än att trafiken gör det?
Skolvägen - Kan barn själva ta sig till/från skolan utan att
behöva bli skjutsade av vuxna? På vilket sätt passerar skolvägen trafikleder -
är det över eller under - eller är det trafiken som går över eller under? Hur
stimuleras barns lek under skolvägen?
Gator o trottoarer o parkeringsplatser - Gator o
parkeringsplatser är inte till för barnen, men parkeringsplatsen är kanske den
enda hårdgjorda ytan i närområdet. Den enda plats där man kan spela olika
bollspel. Hur kan vi förbättra trottoarerna med tanke på trafiksäkerhet och
lekande barn?
Torg - Torg är den centrala öppna platsen i staden. På vilket
sätt visar man att barn också får vistas där? Eller ska vi förbjuda barn att
vara där - det ville visst någon i Norrköping!
Parker - Vad görs i anslutning till parken? Bemannade lekparker
- ekologiska lekplatser - äventyrslekplatser - djungellekplatser - det finns
mycket att göra för den som vill gå barnen till mötes i parkmiljön.
Idrottsplatser -
Idrottsplatser är sällan avsedda för barn. Vad kan göras för att göra dem mera
tillgängliga också för de yngre medborgarna? Platser för spontan idrott? Hur
minskar man barns skador inom sporten?
Fritidsgårdar/anläggningar - Finns
de kvar? Eller har de försvunnit i takt med nedskärningarna
Kulturinstitutioner -
Biblioteken brukar anpassa sig till barnen. Men hur är det med museer, teatrar
och annat på kulturen område. I England har flera kulturinstitutioner anlitat
barn som barnkonsulter som hjälpt till med att göra museer m.m. barnvänliga.
Det vore roligt om flera kommuner i Sverige ville utveckla barnkonsult idén.
Andra offentliga miljöer - Vad mer
finns - vad mer ska beaktas?
Samtliga kommmuner i Sverige har vid några tillfälle
inbjudits ingå i IPA-Nätverket Barnvänliga städer. Den första
kontaktkonferensen hölls på Tom Tits i Södertälje i januari 2002. Den 1 oktober
2007 hade följande kommuner varit medlemmar i nätverket en längre eller kortare
tid:
Alingsås
Borlänge
Borås
Enköping
Falun
Halmstad
Haninge
Hedemora
Huddinge
Härnösand
Jönköping
Karskrona
Karlstad
Katrineholm
Kristinehamn
Kungsholmen, (Stockholm)
Kungälv
Köping
Luleå
Norrköping
Norrmalm, (Stockholm)
Olofström
Piteå
Sigtuna
Skellefteå
Spånga-Tensta, (Stockholm)
Sundsvall
Sävsjö
Södertälje
Täljebostäder
Tanum
Tanum
Tranås
Umeå
Upplands Väsby
Uppsala
Uppvidinge
Vingåker
Vänersborg
Västerås
Växjö
Åmål
Örebro
Inom projektet Barnvänliga städer har sju
böcker/skrifter publicerats.
"Barnens stad" ISBN 91-7910-367-7
"Den barnvänliga staden" ISBN
91-631-2066-6
"Höga hus och små barn" ISBN
91-7910-479-7
"Barnperspektiv på staden" ISBN
"Dubbelt så bra - hälften så dyrt" ISBN
"Det saknade barnperspektivet på
planeringen" ISBN 91-975129-1-5
"Planera för utelek" ISBN 975129-3-1
Inom projektet Barnperspektiv på staden finns
Nätverket Barnvänliga städer. Nära nog månatliga e-nyhetsbrev har sänts till
kontaktpersonerna i kommunerna. E-breven har innehållit inbjudningar till
kurser och konferenser, nya böcker, händelser på området både inom och utom
landet. Flera konferenser har anordnats för kontaktpersonerna.
Det kostar 1000 kronor för en kommun att vara
medlem i Nätverket Barnvänliga städer. Allmänna arvsfonden har gett projektet
anslag för den centrala verksamheten, som gjort det möjligt att anställa en
projektledare (Nic Nilsson) Först ingick Barnvänliga städer i projektet med
samma namn, men 2004 (fram till slutet av 2007) efterträddes detta projekt av
”Barnperspektiv på staden” i vilket ingick ”IPA-Nätverket Barnvänliga städer”
Om Du inte hittar Din kommun ovan - meddela
IPA-Barns rätt till lek om till vem i kommunen vi ska skicka inbjudan för att
få ett politiskt förankrat beslut!
Inom EU startades ett nätverk ”Child Friendly Cities”
i vilket IPA-Barns rätt till lek numera ingår i ledningsgruppen med
projektledaren Nic Nilsson. EN CFC (European Network Child Friendly Cities) har
anordnat tre konferenser Child in the City – 2002 I Brügge, Belgien, 2004 i
London och 2006 i Stuttgart, Tyskland. I början av november 2008 kommer den
fjärde Child in the City-konferensen att hållas i Rotterdam, Nederländerna.
Ytterligare upplysningar kan fås från Nic Nilsson (nic.nilsson¤telia.com), som
är medlem i programkommittén.