Barnens lek måste få större plats i samhället.
Ipa skriver insändare i lokaltidningen Mitt i, Stockholm den 1 mars 2011
Vi oroar oss för barnen. Vart tog barns möjlighet till lek vägen? Varifrån kommer fantasi, empati, kreativitet och humor? Jo, från lekens värld? En enad forskning konstaterar att lek är barnens bästa universitet.Därför måste leken få plats i samhället så att barnen kan leka tryggt. Ett samhälle där alla barn blir sedda och älskade.
Sverige ratificerade som ett av de första länderna i världen, barnkonventionen år 1990. De femtiofyra artiklarna definierar rättigheter för barn. Vi firade alltså här i Sverige förra året att barnkonventionen fyllde tjugo år.
Har vi sett resultat av denna konvention? Inte så mycket. Barn blir sällan hörda i sådant som angår dem. Det mesta som händer runt om i samhället angår barn och barnens röst borde vara lika självklar som olika föreningars, företagares och övriga vuxnas röster.
I arbetet med den fysiska planeringen i Stockholms kommun blir de nästan aldrig tillfrågade. Deras rörelseytor blir allt mindre samtidigt som vi får larmrapporter om barns alltmer stillasittande aktiviteter är till skada för dem. Man bygger på snart varenda liten yta. Barnens givna lekplatser- skogsdungar och närliggande gröna ytor – och skolgårdar får stryka på foten och därmed trängs barnen undan ännu mer. Det är dags att vi inser att barnen är vår framtid och att de måste få tid och plats att utvecklas genom att leka.
Manne af Klintberg, ordförande
Barbro Samuelsson v. ordförande
IPA Sweden- Barns rätt till lek
Datorer och mobiler går före lek i parkerna
Svar från signaturen J.S. den 15 mars 2011
Det finns massor av parker, lekparker, natur och friluftsområden i och runt Stockholm. Problemet är inte utrymme, det är viljan att utnyttja dessa. Förr samlades mammor i parken med sina barn så de kunde leka med varandra i sandlådan, gunga och rasa ut. Idag ser man mammor med sina barnvagnar i vartenda café i stan. De träffas för att dricka sin latte och prata. Det handlar inte om barnens bästa utan om deras egna prioriteringar.
När barnen blir lite större och själva kan ta sig till parken och träffa kompisar och leka väljer de istället att sitta hemma och sms:a varandra och spela datorspel. Detta pågår sedan under hela deras uppväxt och in i vuxen ålder.
Barn växer upp med föräldrar som spenderar mer tid vid datorn än med sina barn och varandra. Det är det vi måste försöka bryta och förändra. Inga barn leker kurragömma, burken eller land och rike längre. Skolgårdarna fylls inte av barn som hoppar hage, hopprep och bollar mot ett bollplank.
Nej, alla står och trycker på sina mobiler och sms:ar. De enda barn jag ser i lekparken och på promenaden är dagisbarn. Vi behöver inte mer utrymme, vi behöver utnyttja de utrymmen som finns mer. Föräldrarna måste föregå med gott exempel och limitera barnens användande av både mobil och dator . Ta ut familjen på picknick och spela brännboll. Umgås med varandra i stället för med era mobiler och datorer.